Min syn och förståelse för utveckling
Kategori: Allmänt
Det finns nämligen massa olika saker som har inspirerat mig och gjort mig motiverad till att träna som jag gör i dagens läge. Men precis som alla andra så har jag även haft mina uppgångar samt nedgångar. Jag har tänkt för mig själv flera gånger, om det jag verkligen håller på med kommer att vara värd all slit och ork. Alla har någon gång kännt att omöjligheterna tar över en, även fast möjligheterna ligger framför dörren på en. Det enda som spelar roll är att man tar några få fotsteg framåt och inte börjar gå bakåt och fastna på saker, som egentligen inte har en stor grund och mening.
Det som finns bakom en människa kommer alltid vara bra kunskaper, lärdomar och förståelser, eftersom att det är en stor del av vår personliga utveckling. Men att sätta sig ner i en situation där man bara känner dragning av omöjligheter kommer aldrig definiera någon positivt på vägen framåt. Meningen är att man själv måste hitta förståelser inom sig och motivationen, att aldrig ge upp även om man känner att flera hinder står mellan det pessimistiska som optimistiska.
Det gäller att kunna omvandla flera olika känslor som; begär, sorg, lycka, stolthet, arrogans och glädje till en stadie där både det dåliga, samt det positiva ses i en harmonisk synvinkel. Ett exempel är att om jag självklart känner mig sorgsen varje dag, så kommer jag inte ha så stor ork att uppnå, lika mycket saker som en dag då jag vore glad. Men om jag har för mycket högmod och stolthet i mig, så kommer jag inte heller finna den rätta vägen att utveckla mig mer positivt. Eftersom att jag själv tror att det jag har uppnåt med mig själv inte behöver förbättras, eller att jag i huvudtaget inte behöver bli bättre på det. Jag säger inte att det alltid kan vara så med att ha för mycket stolthet och hödmod, då det är en positiv känsla.
Nej utan det jag menar mer detaljerat är att man inte ska låta stoltheten ta över sitt arbete och det man byggt upp till en överdriven nivå. Man kan nästan säga att det är lite kliché att all innebörd jag har byggt upp har förlorat sitt syfte och värde då. En dröm ska alltid vara desamme som alltid. Men att man ska tänka på att det finns negativa som positiva hinder som kan sätta stop för en.
Själv så har jag flera olika synvinklar på hur förbättring är. Men jag ser mig hellre som mer ovetande än allvetare eftersom man kommer alltid vara i ett tillstånd av en konstant inlärning. Så jag lär mig av mina misstag och kan ha tillbaka blickar för att se vad som triggade igång mina dåliga vanor. Man ska aldrig stanna för man tror man blivit bäst på något eller är mer talangfull än någon annan. Man ska fortsätta och ha en personlig syn av utveckling, som inte går utöver andra eller gör något för att få någon sorts bekräftelse av andra, eller skadar någon annan fysiskt som mentalt på vägen.
Jag ser mig hellre som en fredlig krigare, än en legosoldat.
Walk On!
Det som finns bakom en människa kommer alltid vara bra kunskaper, lärdomar och förståelser, eftersom att det är en stor del av vår personliga utveckling. Men att sätta sig ner i en situation där man bara känner dragning av omöjligheter kommer aldrig definiera någon positivt på vägen framåt. Meningen är att man själv måste hitta förståelser inom sig och motivationen, att aldrig ge upp även om man känner att flera hinder står mellan det pessimistiska som optimistiska.
Det gäller att kunna omvandla flera olika känslor som; begär, sorg, lycka, stolthet, arrogans och glädje till en stadie där både det dåliga, samt det positiva ses i en harmonisk synvinkel. Ett exempel är att om jag självklart känner mig sorgsen varje dag, så kommer jag inte ha så stor ork att uppnå, lika mycket saker som en dag då jag vore glad. Men om jag har för mycket högmod och stolthet i mig, så kommer jag inte heller finna den rätta vägen att utveckla mig mer positivt. Eftersom att jag själv tror att det jag har uppnåt med mig själv inte behöver förbättras, eller att jag i huvudtaget inte behöver bli bättre på det. Jag säger inte att det alltid kan vara så med att ha för mycket stolthet och hödmod, då det är en positiv känsla.
Nej utan det jag menar mer detaljerat är att man inte ska låta stoltheten ta över sitt arbete och det man byggt upp till en överdriven nivå. Man kan nästan säga att det är lite kliché att all innebörd jag har byggt upp har förlorat sitt syfte och värde då. En dröm ska alltid vara desamme som alltid. Men att man ska tänka på att det finns negativa som positiva hinder som kan sätta stop för en.
Själv så har jag flera olika synvinklar på hur förbättring är. Men jag ser mig hellre som mer ovetande än allvetare eftersom man kommer alltid vara i ett tillstånd av en konstant inlärning. Så jag lär mig av mina misstag och kan ha tillbaka blickar för att se vad som triggade igång mina dåliga vanor. Man ska aldrig stanna för man tror man blivit bäst på något eller är mer talangfull än någon annan. Man ska fortsätta och ha en personlig syn av utveckling, som inte går utöver andra eller gör något för att få någon sorts bekräftelse av andra, eller skadar någon annan fysiskt som mentalt på vägen.
Jag ser mig hellre som en fredlig krigare, än en legosoldat.
Walk On!
