antonlee.blogg.se

Det är många personer som frågar mig hur jag orkar träna så extremt som jag gör i dagens läge. Många kan komma fram till mig och fråga, hur jag orkar träna på sådana sätt som ingen annan skulle orka göra. Många kommenterar att jag är väldigt liten jämfört med det flesta människor, men ändå klarar av betydligt mycket mer. Grejen är att jag tror inte på att storleken ska ha en dominerande fördel i det man utövar och grunden till att kunna lyfta tunga tyngder. Jag väger 60 kg exakt och kan nästan marklyfta 150 kg, jag kan även ta över 100 kg i benböj. Det är mycket mer än min egna kroppsvikt, dessutom har jag alltid vart liten och smal sen barnsben. Det jag försöker förmedla och säga, är att man kan uppnå exakt allting bara man har viljan. Ett av mina mål är att jag vill kunna bevisa för världen att storleken inte är den grundläggande faktorn. Man kan uppnå precis det man vill om man bara lägger ner kärlek och energi i det man gör. Ingenting är omöjligt och kommer aldrig att vara det.

 

En annan viktig faktor är att man har flera olika mål och inte ett enda mål som strävan mot sina drömmar. Om jag har flera mål så kommer min resa framåt att alltid fortsätta och aldrig stanna vid en mörk gränd. Det kommer alltid vara resan som skapar lyckan i det man gör, inte destinationen. Det är är därför som det gäller att hitta nya vägar och mål till sin framgång. Personligen så har jag flera mål som att tävla i Chin ups, dips, bli en exceptionell kampsportare, bli så stark, snabb som det bara går, göra saker ingen annan skulle kunna klara av och mycket annat. Det gäller att man måste tänja och pressa sig själv bortom sina egna gränser. Man kommer aldrig uppnå en större och essentiell framgång, om man inte går utöver det man anser som det normala. När man väl tar dessa steg, det är då som man märker att hur unik man verkligen är och vad man kan uppnå. Alla kan vara unika på sina egna sätt, men det gäller att verkligen våga och hitta vägen för att kunna yttra det unika hos en själv.

 

Nu när jag ändå är igång, så kan jag ta ett exempel omkring det här med flera mål och vi säger nu att jag t.ex. är världsmästare i Chin ups. När jag väl är det och hade det som mitt primära och enda mål, då är det lätt hänt att man tänker att förbättring inte är en nödvändighet. Man börjar då se resultaten som ändamålen och inte strävan mot förbättring. Men om man har flera mål på sidan om, då har man ytterligare skäl till att fortsätta träna hårdare. Man ska aldrig se sig som bäst och klar i något, för man kommer alltid kunna bli bättre eftersom det alltid finns rum för förbättring. Jag tror inte på att man kan nå en rimlig gräns, eftersom jag vill aldrig se mig som bunden och begränsad till något jag älskar och göra.

 

Jag har tränat seriöst nu i drygt 5 år, jag har blivit så besatt under dessa åren att förbättra mig på massa olika fronter. Om jag springer 2 mil så kan jag direkt efter känna att jag måste göra något mer, eftersom att jag har fått det sinnestillståndet att jag alltid kan bli mycket bättre. Jag kan göra allt från att direkt sätta mig på min träningscykel till att hoppa hopprep. Jag har fått den synen och tendensen att utvecklas på flera olika sätt, än och ha ett enda mål som definition mot min framgång.

 

Det är även mycket viktigt att man har en plan hur man ska gå till väga. Man måste ha kunskap och visdom i det man vill uppnå. Ingen idé är dum, alla idéer leder någonstans. Men då gäller det att man vet hur man ska gå tillväga. Kunskapen är lika med förståelsen. Visdomen är lika med utförandet. Det ena kommer inte fungera utan det andra. Om man inte kan ha en kreativ kunskap, så kommer inte visdomen täcka upp en rätt väg för utveckling. Precis som jag sa innan; ingen idé är dum, men man måste kunna förstå vad det är man gör och hur man skapar vägen. Man måste ha en kunskap i det man gör, precis som man måste ha visdom för att kunna uppfylla sina drömmar.

 

jag har även lärt mig tänka på det sättet att nuet är det som skapar människan. Just i denna stund som jag sitter och skriver här, så är det nuet som fortfarande styr den framgång jag konstant strävar mot. Att leva i det förgångna eller ha massa tankar om framtiden kommer aldrig definiera mig om jag inte tänker på det viktigaste; Nuet. Jag har alltid velat vara mer än någon som kan sparka/boxa snabbt och utföra några väl inövade tekniker. Jag har alltid velat vara någon som använder sitt sinne och sin kropp, på sätt som ingen annan skulle ha modet eller orken till att våga göra. Det är just detta som skapar det unika hos mig som människa. Att jag vågar göra det andra skulle se som något overkligt eller omöjligt.

 

Ingenting är och kommer förbli omöjligt, det är bara ett påhitt av personer som inte har en kreativ syn på saker. Om man vill göra något och skapa något som man själv tycker är otroligt, då är det bara att sätta igång och börja. Alla kan uppnå och göra fantastiska saker och imponerande saker. Det är bara att börja sätta kreativiteten i bruk, svårare än så blir det inte!

 

Walk On!

 

Det finns nämligen massa olika saker som har inspirerat mig och gjort mig motiverad till att träna som jag gör i dagens läge. Men precis som alla andra så har jag även haft mina uppgångar samt nedgångar. Jag har tänkt för mig själv flera gånger, om det jag verkligen håller på med kommer att vara värd all slit och ork. Alla har någon gång kännt att omöjligheterna tar över en, även fast möjligheterna ligger framför dörren på en. Det enda som spelar roll är att man tar några få fotsteg framåt och inte börjar gå bakåt och fastna på saker, som egentligen inte har en stor grund och mening.

Det som finns bakom en människa kommer alltid vara bra kunskaper, lärdomar och förståelser, eftersom att det är en stor del av vår personliga utveckling. Men att sätta sig ner i en situation där man bara känner dragning av omöjligheter kommer aldrig definiera någon positivt på vägen framåt. Meningen är att man själv måste hitta förståelser inom sig och motivationen, att aldrig ge upp även om man känner att flera hinder står mellan det pessimistiska som optimistiska.

Det gäller att kunna omvandla flera olika känslor som; begär, sorg, lycka, stolthet, arrogans och glädje till en stadie där både det dåliga, samt det positiva ses i en harmonisk synvinkel. Ett exempel är att om jag självklart känner mig sorgsen varje dag, så kommer jag inte ha så stor ork att uppnå, lika mycket saker som en dag då jag vore glad. Men om jag har för mycket högmod och stolthet i mig, så kommer jag inte heller finna den rätta vägen att utveckla mig mer positivt. Eftersom att jag själv tror att det jag har uppnåt med mig själv inte behöver förbättras, eller att jag i huvudtaget inte behöver bli bättre på det. Jag säger inte att det alltid kan vara så med att ha för mycket stolthet och hödmod, då det är en positiv känsla.

Nej utan det jag menar mer detaljerat är att man inte ska låta stoltheten ta över sitt arbete och det man byggt upp till en överdriven nivå. Man kan nästan säga att det är lite kliché att all innebörd jag har byggt upp har förlorat sitt syfte och värde då. En dröm ska alltid vara desamme som alltid. Men att man ska tänka på att det finns negativa som positiva hinder som kan sätta stop för en.

Själv så har jag flera olika synvinklar på hur förbättring är. Men jag ser mig hellre som mer ovetande än allvetare eftersom man kommer alltid vara i ett tillstånd av en konstant inlärning. Så jag lär mig av mina misstag och kan ha tillbaka blickar för att se vad som triggade igång mina dåliga vanor. Man ska aldrig stanna för man tror man blivit bäst på något eller är mer talangfull än någon annan. Man ska fortsätta och ha en personlig syn av utveckling, som inte går utöver andra eller gör något för att få någon sorts bekräftelse av andra, eller skadar någon annan fysiskt som mentalt på vägen. 

Jag ser mig hellre som en fredlig krigare, än en legosoldat.

Walk On!